20 dagar 20 freaking dagar! Det skrämer mig smatidigt som det ger mig hopp. Jag vill åka nu samtidigt som jag vill stannan hemma för evigt. Jag vill inte lämna klassen även om jag vet att jag har kvar dom allihopa. Ett år utan dalagården och alla underbara människor känns som en evighet! Jag fattar inte hur jag ska klara mig på samma gång som jag känner att jag inte vill vara kvar här en sekund till. Jag vill ut och upptäcka livet och nya människor. Jag vill se hur vardagen är i en liten stad i Indian.

Om 20 dagar och några timmar kommer jag komma till mitt nya hem i Bedford. Vad jag ska göra där är nu ett mysterium men jag får hoppas på det bästa. Familjen Arnold ska vara min värd under mina 10 månader. Det känns som det inte kan bli annat är än bra. Men vad vet jag!?